Kom in på din ”gamla” blogg av en slump när jag klickade mig fram genom cyberrymden. Följde sen den vidare till din sons minnessida och slutligen hamnade jag här.
Jag förlorade min18-åriga dotter Caroline i november 2008. Hon försvann den 9 november, men hennes kropp hittades inte förrän den 19/11-08 vilket därmed är hennes officiella dödsdatum. Hon hade tagit sitt liv genom att svälja en dödlig mängd tabletter i kombination med alkohol, för att sen gå ner i älvens mörka, iskalla vatten och dränka sig. Tillsammans med mina kvarvarande 3 barn – Camilla som då var 16 år, Henrik som då var 15 år och Emelie som var 5 år – försökte vi komma på fötter någotsånär igen. När vardagen äntligen åtminstone återgick till relativt fungerande hände det som inte fick hända. Min son Henrik omkom i en trafikolycka 3/12-10, då 17 år gammal. Sen dess har vi tre återstående medlemmar av familjen kämpat på för att överhuvudtaget kunna ställa oss upp igen.
Vill egentligen bara säga att jag tyckte mycket om dikten du lagt in. Det är så jag ser det, som att vi kommer att ses igen och att de är nära fast jag inte kan se dem längre.
Många kramar till dig
Ulrika